jonens

Men bloggen ä stendö

Erik vräkte ur sig häromdan att han hade "ett hollistiskt problem som krävde en organisk lösning"
Vad fan svarar man som förälder på det ?

Mitt i Natta
får man ett infall o kommer ihåg att man en gång i tiden försökte dokumentera vad som hände i ens liv.
Det händer fortfarande en jävla massa men kraften o energin  att dokumentera detta på ett läsbart vis verkar som bortblåst.
Tina har legat inne på akuten
ungarna växer
o själv spikar jag på en altan mest dagarna i ända medans dagsljus finns
Ledsen för egen del o eventuella läsare att jag ej har kraft o ork att fylla denna uppräkning med kött o liv.
 för att travestera Täppas som sa att han var "trött fet o femtio" så får jag säga att jag är trött...

Jävla dålig travesti
Hursom , har jag berättat om när vi hade Täppas som vikarie i högstadiet, en sjujävla upplevelse. Det hela tog dock ett abbrupt slut när han o alex Widholm hamnade i slagsmål o Täppas tog till fula knep o dängde pojkstackarn med en sån här klassisk bänkfast pennvässare (fråga mej ej hur det gick till).
Pojkstackare är väl också fel ordval, med tanke på hur vi brukade bete oss så var väl misshandel meddelst bänkfast pennvässare något som snarare skulle belönas än bestraffas.

Sov gott

Just nu händer inte mycket på bloggen, o det beror väl säkert på att det händer alltför mycket på sidan om.
Verkligheten har stuckit fram sitt fula tryne o bitit mig i arslet.
Jobb o kåk innebär alltför mycket pyssel för att kunna ventilera saker framför en bildskärm.
Vi synes kanske när tid o inspiration återfinnes.

Ha de tills vidare

Fy fan för detta målande, igår blåste det så förbannat så allt löst skit som var på balkongen ligger nånstans i bottenhavet just nu. att då stå o balansera på en stege kändes ej lockande. Jag blir normalt höjdrädd av att stå på en stol.
Tyckte mig ana en regndroppe så man kanske slipper idag med.
Om någon därute tycker livet känns en smula långdraget får ni gärna komma hit o dricka kaffe o pensla kåk med mig.
Höres

Nu jävlar ska de målas kåk igen!
I år kör vi drop in målning, närhelst du är redo.

PENSEL PILSNER O GLATT HUMÖR!

Läste att nån Ullabella tjänade miljarrder på att skriva om vad hon hade på sig om dagarna.
Känns som ett sjysst extraknäck nu när husamorteringar o annat rasar iväg.

Sitter här i mina långkalsonger.
Idag igen.
OOO vad sköna dom är.

Hur länge måste man vänta på pengarna?

Ytterligare en softardag
Man börjar vänja sig med set lättjefulla livet nu, man vaknar kliar sig i naveln,
Går upp, kokar sig kaffe o njutar av våren.
Jag har förklarat för Tina att hushållsarbete o annat mindre roligt pallar tyvärr ej min rygg av för närvarande.
Visst finns det vissa drawbacks.
I morse vaknade jag med ett stön,
på mage??!
Jag klarar ej av att ligga på mage med denna rygg, så hur jag hamnat i denna prekära situation i natt vet jag ej ( misstänker att samma onda vätt som drog i mina skidspetsar för 3 månader sen varit på bushumör igen o tippat en över ända någon gång under nattens lopp).
Efter 10 minuters stön, svordomar o ålning meddelst hasning hade jag lyckats vända på mig o konstaterar att ungarna skulle varit på dagis för 2 minuter sen.
Hur sedan Lisa knäcker en totalt tar vi en annan gång,
Ett liv i lättja innebär ju att man ej orkar skriva mer än några rader åt gången.

Hade

Tina är i Linköping, eller nånstans
Hon är ohemma hursom så nu blir det pettsonliv igen

Erschke har kommit åter och han har plockat med sig en sjujävla attityd från Norrland.
Hittar bara på sattyg i vanlig ordning,
Men när han får bannor står han inte där som en lydig hund o tar emot,
Han spänner ut sin lilla femåriga bringa och svarar emot på allt.
Stöddig o obstinat så det räcker o blir över,
En tonårsattityd som heter duga,
Är det inte lite tidigt? eller är det nån slags trots?
Dr Phil var är du?!

Snart nog är familjen samlad.
Erik har varit på "semester" som han själv kallar det i hälsingland.
Farsgubben är på väg mot Sthlm med grabben o dom beräknas anlända om ca 2 timmar.

Då kör vi igen!
Omstart för fjärde gången  i ordningen (Eller nåt sånt).
Helt plötsligt är det vår o man blir så här lätt i bröstet o vill bara hoppa o studsa,
sprattlar dock ytterst försiktigt med tanke på ryggens tillstånd. Mina o Lisas vårskutt är identiska,
Lisa ställer sig på tå i 0,3 sekunder o säger ååp,
Jag kör samma taktik, går upp på tå, säger åååp och går sedan försiktigt in för landning,
så cirklar vi runt varann, varv efter varv på vardagsrumsgolvet.
Det är dom enkla nöjena i livet som är dom bästa.

I övrigt tänkte jag nämna lite om hur jag hamnat här med bruten rygg o så.
Allt vansinne som föregick den ödestgra smällen ger en ett lysande guldkorn att kåsera kring,
Men med tanke på att nära o kära farit så pass illa under denna resa känner jag att jag ej kan ta allt för lätt på det hela och får försöka att hålla mig seriös kring det hela.
Vi kan väl kalla det hela en skidolycka eftersom jag hade skidor på fötterna när ryggen small av.
Jag befann mig högt upp på ett hustak en lördagnatt, lätt onykter o på ett strålande humör.
Endorfin o adrenalin strömmade runt i kroppen i rediga doser o helt plötsligt kikar skidspetsarna över kanten o man svävar länge o väl.
Som jag minns det så landar jag i stort sett perfekt, kanske en smula framvikt men men varför beklaga sig.
Millisekunden efter att jag tagit mark känns det som om någon kört in en synål stor som ett spett i min rygg o jag hör/känner hur det krasar bak i ryggen.
Aj fan tänker jag o dråsar ihop på sidan,
Omvärlden försvinner och jag kan bara koncentrera mig på en sak; Stortåa, mellantåa o lille vickevire,
lugnt o metodiskt går jag igenom kroppsdel för kroppsdel och känner en otrolig lättnad när allt fungerar.
När det väl är konstaterat så signalerar jag till omvärlden att allt är lugnt.
Folk kommer o rusar runt en kors o tvärs o är på tok för upphetsade över denna lilla fadäs tycker jag.
Jag försöker tala om att folk ska lugna ner sig, att det ej är någon fara på taket (eller strax där nedanför i detta fall).
Visst gör det ont nå så förbannat men jag räknar i denna stund med att det ska gå över på en vecka eller två.
Jag försöker ställa mig på alla fyra för att kunna krypa in o lägga mig i tv-soffan
men någon elak olycksande hackar synålspettet i ryggslutet på mig så fort jag rör mig.
När Tina frågar om hon ska ringa ambulans så blir jag till slut tvungen att inse att det nog är den bästa lösningen eftersom jag ej tar mig någonvart.
I denna stund tyckte jag att det  var rätt penibelt att det skulle bli sånt stohej bara för att man ville leka lite grann.

O föga anade jag vad som komma skulle.

To be continued  som dom säger i Staterna

Fy fan
livet är mycke bättre nu
Dansar kanske inte tango än men o andra sidan vem vill göra det.
Fortfarande ett jäkla bestyr att blogga.
Så fort man ska använda tangentbordet blir man tvungen att göra en halv sittup,
säkert skitbra träning men inget jag pallar med,
därför ger jag upp nu hade