Ikväll äre bara du o jag
Ungarna sover, Tina halvligger däckad i en fåtölj o jag har dator´, tid och ett halvt glas vin.
Om Heming way eller Strindberg haft så gynnsamma förutsättningar för sitt skrivande hade vi säkert haft tre, fyra böcker till att låna på biblioteket.
Själv sitter jag här med en fantastisk möjlighet o inget att säga.
Tror fan jag gör en Schulman snart olägger ner skiten,
Finns nån läsare där ute så ge mej ett uppslag.
Skriver gärna om onda brödrostar som anfaller från yttre rymden, eller att pulverkaffe smakar skit men
höll på att säga att jag behöver få uppslag.
Samtidigt serverar jag mig själv två ämnen, var ska vi börja.
Vi kan ju börja att utesluta onda brödrostar från rymden (alla vet ju att dom onda brödrostarna började som en genförändring på apples forskningscentrum i mosambique någon gång under det glada 70 talet, om hygienen hade varit något bättre hos de frivilligt arbetande sorgliga överåriga hippieleftovers som omskolats via AMS att bli datahackers i centralafrika hade det aldrig kommit aoelsinmarmeladrester i dom prototyper av organiska microchip som sedemera neonazistiska grupper köpt upp på svarta marknaden i Hong Kong för att kunna smuggla in i mattels nya jättefabrik för att sedan kunna operera in i den soon to be hot AnarektoBulimiBarbie, det hela sprack dock på grund av att dom sugrör som var tänkta att föreställa en lagom utsvälld torso ej kunde hålla ett micro chip kvar efter otaliga uppkastningar. Därmed sprack operation heil Barbie och vårt kära microchip befannsig på elektronikens bakgård under otaliga år tills Edward Toast i desperation över sina tillkortakommanden vadgäller förmågan att koka gröt kom på den briljanta idén att konstruera en brödrost med förmåga att koka gröt utan att spilla över ( i allsång). Eftersom gröten alltid hade ovanan att koka över associeerade vår vän i vida banor och kom att tänka på Barbies konvulsioner, varvid han naturligtvis börjar gräva i Barbiekräka efter att ha sett Apples förlorade microchip simma däri efter en osedvanligt kraftig feberdröm orsakad av alltför långt gånget abhsintmissbruk. Sök o i skolen finna sa Abraham när han förlagt sina skor och för en gångs skullstämde detta talesätt för i Barbievomityr hittade Edward sitt kära microchip som han byggde in i en Siemensdiskmaskin. Tyvärr var detta microchip en smula förvirrad vid detta laget efter att från början varit en pårökt Hippies arbetsmarknadsåtgärd, därefter fått fått genomgå raslära helylleamerikanska ideal med mörka sidor o dubbel moral o sedan via magsäcken hamna i en diskmaskin med uppgift att koka gröt, eftersom ett microchip har föga möjligheter att gå i terapi lagrades alla dessa traumatiska upplevelser i dess innersta kretsar. Och således när Yves Saint de Gabanna tröttnat på Haute couture och slagit sig på heminredning med herr Kircssteiger flåsande i deras bak funderat över nya consept o Slagits av den djärva idén att bygga om en diskmaskin med en brödrosts arbetsuppgifter gjord för att ej koka över gröt är ju steget ej långt till att stjäla vår käre herr Edwards prototyp, och eftersom vad skit än Dolce yves laurent än tar i blir skit om än med guldkant o människosläktet älskar skit så har vi en succe på vår hals.
En succé på en catwalk innebär massproducerad skit inom ett halvår (dock utan guldkant)i vårt högteknologiska samhälle. Ett numer massproducerat chip med vid detta lag rätt kraftiga trauman följer ju lätt med av bara farten o hamnar i var mans huhållsapparat,
med tanke på dessa fakta är det så jävla konstigt egentligen att brödet blir ojämt rostat trots att man kör på trean för jämnan?)
Så med dom onda brödrostarna uteslutna kan vi ju börja orera om kaffe,
men jag tror det får vänta till en annan gång, saknar fantasi o inspiration idag
Om Heming way eller Strindberg haft så gynnsamma förutsättningar för sitt skrivande hade vi säkert haft tre, fyra böcker till att låna på biblioteket.
Själv sitter jag här med en fantastisk möjlighet o inget att säga.
Tror fan jag gör en Schulman snart olägger ner skiten,
Finns nån läsare där ute så ge mej ett uppslag.
Skriver gärna om onda brödrostar som anfaller från yttre rymden, eller att pulverkaffe smakar skit men
höll på att säga att jag behöver få uppslag.
Samtidigt serverar jag mig själv två ämnen, var ska vi börja.
Vi kan ju börja att utesluta onda brödrostar från rymden (alla vet ju att dom onda brödrostarna började som en genförändring på apples forskningscentrum i mosambique någon gång under det glada 70 talet, om hygienen hade varit något bättre hos de frivilligt arbetande sorgliga överåriga hippieleftovers som omskolats via AMS att bli datahackers i centralafrika hade det aldrig kommit aoelsinmarmeladrester i dom prototyper av organiska microchip som sedemera neonazistiska grupper köpt upp på svarta marknaden i Hong Kong för att kunna smuggla in i mattels nya jättefabrik för att sedan kunna operera in i den soon to be hot AnarektoBulimiBarbie, det hela sprack dock på grund av att dom sugrör som var tänkta att föreställa en lagom utsvälld torso ej kunde hålla ett micro chip kvar efter otaliga uppkastningar. Därmed sprack operation heil Barbie och vårt kära microchip befannsig på elektronikens bakgård under otaliga år tills Edward Toast i desperation över sina tillkortakommanden vadgäller förmågan att koka gröt kom på den briljanta idén att konstruera en brödrost med förmåga att koka gröt utan att spilla över ( i allsång). Eftersom gröten alltid hade ovanan att koka över associeerade vår vän i vida banor och kom att tänka på Barbies konvulsioner, varvid han naturligtvis börjar gräva i Barbiekräka efter att ha sett Apples förlorade microchip simma däri efter en osedvanligt kraftig feberdröm orsakad av alltför långt gånget abhsintmissbruk. Sök o i skolen finna sa Abraham när han förlagt sina skor och för en gångs skullstämde detta talesätt för i Barbievomityr hittade Edward sitt kära microchip som han byggde in i en Siemensdiskmaskin. Tyvärr var detta microchip en smula förvirrad vid detta laget efter att från början varit en pårökt Hippies arbetsmarknadsåtgärd, därefter fått fått genomgå raslära helylleamerikanska ideal med mörka sidor o dubbel moral o sedan via magsäcken hamna i en diskmaskin med uppgift att koka gröt, eftersom ett microchip har föga möjligheter att gå i terapi lagrades alla dessa traumatiska upplevelser i dess innersta kretsar. Och således när Yves Saint de Gabanna tröttnat på Haute couture och slagit sig på heminredning med herr Kircssteiger flåsande i deras bak funderat över nya consept o Slagits av den djärva idén att bygga om en diskmaskin med en brödrosts arbetsuppgifter gjord för att ej koka över gröt är ju steget ej långt till att stjäla vår käre herr Edwards prototyp, och eftersom vad skit än Dolce yves laurent än tar i blir skit om än med guldkant o människosläktet älskar skit så har vi en succe på vår hals.
En succé på en catwalk innebär massproducerad skit inom ett halvår (dock utan guldkant)i vårt högteknologiska samhälle. Ett numer massproducerat chip med vid detta lag rätt kraftiga trauman följer ju lätt med av bara farten o hamnar i var mans huhållsapparat,
med tanke på dessa fakta är det så jävla konstigt egentligen att brödet blir ojämt rostat trots att man kör på trean för jämnan?)
Så med dom onda brödrostarna uteslutna kan vi ju börja orera om kaffe,
men jag tror det får vänta till en annan gång, saknar fantasi o inspiration idag
Kommentarer
Trackback
